Nu närmar vi oss julen, som för mig är en tid att återgå till det jag gjort sen jag var liten: samla familjen, pyssla hemma, baka och pynta. Jag vill att julen ska kännas varm, och nu när jag fått min son är det som att den lever ut på nytt. Det känns fantastiskt att få uppleva den som mamma, sida vid sida med honom i vårt eget vinterland.
Det är som att jag nästan får vara den där lilla tjejen jag en gång var. Hon lyser i mig, och för första gången på många år ser jag på julen med mina egna barnaögon igen. Det känns magiskt att få ge min son den där vita julen jag själv alltid drömde om när jag växte upp i Stockholm, där vintrarna oftare var milda än snörika.
Det är enkelheten här som jag älskar: att hålla kaminen varm med ved vi själva huggit, ta sig fram oavsett väder i den friskaste luften, koka något varmt och pryda gröten med höstens bär. Jag behöver egentligen inte mycket mer.
Om jag får välja spenderar jag helst julen just här. Bland berg och tallar, med familjen nära, god mat och mil på skidor. Vi vaknar i stugan, hämtar ved, tänder upp elden och samlas runt den medan kaffet kokar. Sedan ger vi oss ut på skidor bakom hundarna, kilometer efter kilometer i det dova ljuset som bara polarnatten bär. Gröt, julmat, lekar runt granen och kvällar under stjärnorna – det är vår jul.